Tankar...

Alla dessa tankar jag har får jag inget grepp om. Kan inte placera dom eller veta ens vad jag ska göra av dom..
Tänker bara på Dig, drömmer bara om Dig, låter mig andas och låter mitt hjärta slå för Dig. Men hoppas jag på något som är tomt och dött? Jag vill inte tro det och vägrar tro på det. Varken vill och kan inte hitta en ny kärlek då min kärlek till Dig fortfarande är lika stark som förut och alltid har varit och kommer alltid att vara.

Det är mycket i skolan och på praktiken, men på detta blev man sjuk. Inte blev allt lättare då heller.
Inte heller när man får reda på att det finns folk som pratar "skit" om en bakom ryggen. Att de vänner man "har" inte hör av sig längre eller inte svarar...

Ja, tankarna om min begravning och allt finns fortfarande kvar, men vägrar prata med någon.
Kan det inte finnas en off-knapp? Eller en Paus-knapp?
Eller något kanske bättre; en vrida tillbaka tiden-knapp?

Skulle behöva allt detta nu. Slå bort tankarna eller pausa livet för en stund tills man hittar tillbaka till sig själv. Men kan inte hitta tillbaka till mig själv när jag inte känner mig hemma i mitt egna hem. Mitt hem är där Du är.

Alla dessa tankarna kom tillbaka igår och förvärrades idag. Vart är jag? Vem är jag? Känner mig vilsen och totalt utblottad på ett konstigt sätt. Kan inte sätta fingret på vad jag känner längre. Känner mig bara tom och vill bara gråta, men vad ska jag gråta över? Att jag inte kan få grepp om tankarna eller att Du alltid finns i mina tankar och drömmar? Hur ska man kunna träffa en ny när man bara älskar en person och att den personen håller i ens hjärta?

Jag är inte längre rädd för döden, just nu skulle det göra mig mer gott än ont.
"Varför skrattar livet när döden alltid ler mot en?" (Fronda - Underbar)

Dessa rader skulle beskriva mig just nu hur jag mår egentligen
"Sakta jag faller som löven till marken
Jag har förlorat dig
Allt som jag lämnar blir bara minnen" (Abalone Dots – På Väg)