Ja då var man hemma i E-tuna igen då,eller ja jag kom i söndags. Bröt ihop totalt på tåget hem och när jag kom hem innanför dörren. Att man kan sakna någon så mycket som jag gör nu. Försöker att se ljuset i i detta men det är svårt när man vill ha tillbaka den man älskar. Vi skulle prata som vänner men nu så svarar han varken på sms eller samtal efter att jag har låtit honom vara i typ 6 dagar och skickat ett brev med choklad i. Jag sitter och hoppas, vill bara åka hem till han och få honom tillbaka.
Idag har man inte lämnat pyjamasen och bara sovit hela dagen. Drömmer bara om mitt hjärta. Han som sitter och håller i mitt hjärta, han som kan göra mig hel igen. Känner mig halv och otillräcklig på alla sätt. Tappat en stor del av mig själv. Om han bara visste hur jag mår men han verkar inte vilja veta av mig alls just nu. Vet inte vad jag har gjort för fel. Jag kämpar för att få tillbaka han och känner att jag har gjort allt jag har kunnat. Varkar bara bli besviken och blir ledsen så fort jag vaknar på morgonen och inte fått något sms från han.
Vill bara att han ska komma hit och stå utanför dörren, ta mig i sina armar och säga att han vill ha mig. Kanske bara förblir en dröm.
Jag vet näst intill exakt hur det känns. Jag har också varit där. Jag vet att det spelar ingen roll vad folk säger, det går inte att ta in det. Det enda du kan göra är att låta tiden gå, försöka hitta saker som gör dig glad. Det finns saker som DU gillar, även om man är i ett förhållande måste man kunna roa sig själv och rå om sig själv. Hur tight ett förhållande än är så är man fortfarande en egen individ, när ett förhållande tar slut så får man försöka hitta den där individen till 100% istället. Jag ska vara helt ärlig mot dig, det tog mig över ett år innan jag började må bra efter att jag blivit dumpad. En stor räddning var att jag pluggade till körkort, ett bra sätt att fly lite och tänka på annat. En annan var alkohol. Nu menar jag inte att du ska bli alkis, men lite fester och sånt är bra för en. Den tyngd du känner, jag kände, gick bara att lätta med lite alkohol i kroppen. På så sätt lurar man kroppen lite och det behövs. Jag hade mått bättre snabbare om jag snabbare hade insett att det aldrig skulle bli "vi" igen och att jag borde gå vidare. Önskar att någon sagt allt detta jag säger till dig. Du måste fokusera på dig själv, ät det du vill, gör det du vill. Man får tvinga sig till saker trots att man känner att man inte vill någonting alls. Träning är också ett bra sätt att lura kroppen att tro att man mår bättre. Gå på ett friskispass, danspass eller något sånt. När man tränar så frigörs endorfiner som är som lycka och tro mig, det behöver man. Man får lura kroppen tills hjärtat också börjar tro det. Så ta åt dig det här nu, jag har lagt ner en stor del av mig i detta.
SvaraRaderaAtt "hota" att ta självmord och säga att det är hans fel är inte schysst mot någon. Framför allt inte för dig. Du är du och det kommer du inte ifrån. Oavsett vad som händer i livet så har man alltid sig själv och det ska man ta vara på. Försök vända på steken, att det var du som inte hade känslor för killen, man kan inte vara tillsammans med någon bara för att vara snäll. Det blir inte äkta. Jag skulle inte vilja vara tillsammans med någon bara för att han gör det för min skull, så ska det inte heller vara. Det blir bara konstigt och knäppt.. Livet är inte slut, ett kapitel är slut. Vem vet vad som komma skall? Nu idag när jag ser tillbaka på hur jag mådde och så, är jag glad i dagsläget att det tog slut trots att jag mådde så jävla skit. För killen jag älskade så mycket är inte samma kille idag, människor förändras. Han är världens slusk nu. Det finns många fina killar därute som längtar efter kärlek, som skulle vara trogna mer än ditt ex. Du är värd kärlek och det kommer Alle aldrig mer att ge dig, vad finns det då att hämta? Ingenting. Ett tips som räddade mig också var internetdejting, inte för att träffa killarna så, utan mer för att öppna mina ögon att det finns andra. Få lite bekräftelse på att man finns och att bli sedd. Titta på serien sex and the city också, den har också räddat mig. Du är inte ensam om detta, långt ifrån ensam. Ta en dag åt gången så ska du se att det lättar. Du är ung och kry och har massor av år framför dig, det ska du inte kasta bort lättvindigt då livet är en gåva och unikt. Att ta hand om djur är också en bra grej, då tänker man på någon annan än sig själv och har någon att pyssla om. Du fixar det här! Det kommer bara att ta lite tid. Du är unik och förtjänar att bli älskad. Glöm inte att du inte är ensam!
Tack så mkt för dina ord. Det värmer verkligen. Jag tar en dag åt gången och ibland får jag bara deppar dagar då jag inte kan tänka på annat och tar sömntabletter för att sova bort dagen och natten men slutar med drömmar som gör att jag inte vill sova mer. Jag har svårt att titta på kärlekshistorier, får bara minnen tillbaka. Det är just alla minnen och alla våra gemensamma kompisar som gör det svårt men är glad att många är på min sida av detta, även om Alle tycker att jag vänder alla mot honom i detta. Men den kärleken vi har/hade var och kommer att förbli speciell när jag i hjärtat känner att han är den rätta. Jag funderar på att börja gå i terapi för att få tag i mina tankar och få tips på hur jag kan tänka osv. Men som sagt jag tar en dag i taget, det blev bara allt för mkt på en och samma dag typ som bryter ner mig totalt innefrån. Jag hotar inte med självmord, det var något som jag kände just då och kan fortfarande känna. Att jag ibland önskade att jag dog på operationsbordet, när jag väl ändå blev sövd. Han "leker" med mig känns det som. Ger mig hopp och sen bryter ner mig totalt igen. såklart man känner sig otillräcklig och oönskad just då och mår totalt skit. Men jag är glad att jag har vänner som orkar lyssna när jag väl vill prata om detta.
Radera