Helg i Norrköping

Ja i helgen var jag i Norrköping hos Andreas och hälsade på. Det var väldigt kul faktiskt. På fredagen när jag kom köpte vi hem lite vin och sushi och bara hade en mysig hemmakväll :) På lördagen fick jag följa med och titta på hans lilla hus han ska hyra för att sedan ta en dag på stan med lunch. Till kvällen bjöd han på vegetarisk tacos vilket var gott med lite öl till :) Efter detta åkte vi och bowlade (vår nya grej) innan vi gick ut för att dansa och ha det trevligt på krogen. Söndagen spenderade vi med att gå runt strömmen för att sedan äta lunch och en mysig fika på ett museum. En väldigt rolig helg som tyvärr gick lite för snabbt :) Måste vi göra om snart igen :)

Bakissöndag

Märkte att det var ett tag sedan jag skrev här i bloggen men det har varit fullt upp med tenta och allt. Förra veckan kom min kompis Andreas hit från Norrköping och hälsade på för första gången. Var jättekul! Alltid kul att få lära känna nya kompisar :)
Ska dit nästa vecka på fredag och se hur han bor. Kommer att bli väldigt kul tror jag :)
Ja, idag kom man hem ifrån kryssningen man var på igår. Hade väldigt roligt och så men blev knuffad på dansgolvet och ramlade mot en trappa så jag slog mig alldeles blå. Har ont i knäna som är blåa och svullna plus att ena benet är fullt med skrapsår. Men det får man leva med när man vill ha kul och dansa.
I veckan börjar jag en ny kurs, genus. Ska bli intressant och se vad den kommer att handla om.

Så här såg jag ut på kryssningen :)

Tentaplugg

Denna vecka består mest av att skriva på min första tenta för denna termin.Går trögt men det släpper väl snart får man hoppas.
Imorgon kommer min nya vän Andreas hit och hälsar på :) Vi ska ut och äta,bowla och bara umgås :) ska bli så kul!
Har även fått min nya mobil idag och är väldigt nöjd med den :) det blev en Nokia Lumia 800.

Gick även och piercade mig i naveln idag och är super nöjd!

Måndag..

Japp, nu har man snart gått i skolan i en vecka och ja jag är redan trött på det. Eller egentligen är jag trött på livet här i största allmänhet. Tankarna bara snurrar om att kunna flytta. Flytta till sin kärlek (som man inte har) som de flesta verkar göra nu. Planerar sina helger och så med sin sambo eller sina familjer.
Själv pratar man bara en massa men typ inget händer och det känns som om allt står still.
Saknar kärlek i mitt liv extremt mycket. Bara att någon ringer eller smsar och säger; jag saknar dig, jag älskar dig, ja typ sådana saker. Att få ha någon att längta efter, någon att sakna, någon att tänka på. Att få betyda något för någon.
Hjärnan säger en sak medans hjärtat säger en annan. Vem ska jag lyssna på?

Har börjat tappa hoppet igen. En resa långt bort ett tag skulle inte vara helt fel men vem ska man resa med?
Mitt liv är som en berg och dalbana som aldrig verkar vilja ta slut, utan fortsätter att gå runt och runt och upp och ner.

Ett leende döljer många mörka hemligeheter

Vet att jag inte har bloggat på ett tag men har varit fullt upp med allt möjligt. Hänger inte med. Har tappat så mycket av mig själv. Vet knappt vem jag är längre. Jag känner mig både ensam och tom även om jag har en massa runt mig som bryr sig så saknar jag den där känslan av att vara älskad av någon speciell. En som alltid får mig att le och får mig att våga älska igen. Men hur ska jag kunna göra det när jag alltid tror det värsta?
Jag har börjat göra något jag aldrig skulle kunna göra annars, men vet precis vilka alla är och vart jag har träffat dom. Kanske jag inte duger till något mer?

Känns som om allt kommer att explodera snart och att sanningarna kommer upp till ytan, vem vill vara med en då? Tusen tankar bara snurrar runt i huvudet. Ska jag bara lämna allt och dra för att kunna börja om från början? Orkar jag vara kvar här och kämpa vidare när det inte längre känns som om jag kämpar för mig själv? Lever jag för mig eller för andra?

Jag ler och verkar må bra fast jag på insidan är totalt förstörd. Just nu känns det som om att alla andras liv går vidare medans mitt liv bara står stilla och stampar på samma plats.

Finns en person jag vill ha, som jag har fallit för men jag vet inte hur jag ska göra. Aldrig varit i denna position tidigare....

"Jag trodde att sex hjälpte mot ångesten. Ibland var det faktiskt någon form av lättnad just under tiden. Bekräftelse. Att jag dög till att ha sex med i alla fall. Jag trodde att jag skulle vara tacksam och glad för att någon ville ha sex med mig, att någon kunde tänka sig att röra vid mig fast jag var som jag var. Jag ville göra mig själv illa, jag tyckte att jag förtjänade det, att jag inte var värd mer. Jag tog över den rollen som min tidigare förövare hade haft, jag upprepade det som Alle hade utsatt mig för."
                                                                                                                   - 14 år till salu

Tankar...

Alla dessa tankar jag har får jag inget grepp om. Kan inte placera dom eller veta ens vad jag ska göra av dom..
Tänker bara på Dig, drömmer bara om Dig, låter mig andas och låter mitt hjärta slå för Dig. Men hoppas jag på något som är tomt och dött? Jag vill inte tro det och vägrar tro på det. Varken vill och kan inte hitta en ny kärlek då min kärlek till Dig fortfarande är lika stark som förut och alltid har varit och kommer alltid att vara.

Det är mycket i skolan och på praktiken, men på detta blev man sjuk. Inte blev allt lättare då heller.
Inte heller när man får reda på att det finns folk som pratar "skit" om en bakom ryggen. Att de vänner man "har" inte hör av sig längre eller inte svarar...

Ja, tankarna om min begravning och allt finns fortfarande kvar, men vägrar prata med någon.
Kan det inte finnas en off-knapp? Eller en Paus-knapp?
Eller något kanske bättre; en vrida tillbaka tiden-knapp?

Skulle behöva allt detta nu. Slå bort tankarna eller pausa livet för en stund tills man hittar tillbaka till sig själv. Men kan inte hitta tillbaka till mig själv när jag inte känner mig hemma i mitt egna hem. Mitt hem är där Du är.

Alla dessa tankarna kom tillbaka igår och förvärrades idag. Vart är jag? Vem är jag? Känner mig vilsen och totalt utblottad på ett konstigt sätt. Kan inte sätta fingret på vad jag känner längre. Känner mig bara tom och vill bara gråta, men vad ska jag gråta över? Att jag inte kan få grepp om tankarna eller att Du alltid finns i mina tankar och drömmar? Hur ska man kunna träffa en ny när man bara älskar en person och att den personen håller i ens hjärta?

Jag är inte längre rädd för döden, just nu skulle det göra mig mer gott än ont.
"Varför skrattar livet när döden alltid ler mot en?" (Fronda - Underbar)

Dessa rader skulle beskriva mig just nu hur jag mår egentligen
"Sakta jag faller som löven till marken
Jag har förlorat dig
Allt som jag lämnar blir bara minnen" (Abalone Dots – På Väg)

Onsdag...

Idag var man i skolan för första gången på typ 2 veckor efter att allt hände. Mår fortfarande skit men börjar bli bättre. Det värsta är nu på kvällarna när man vill prata med Alle, men att man inte får eller att han inte svarar. Blev inte mkt sömn i natt när man drömde om honom och vaknade gråtfärdig. Saknar väl den närhet jag fick och saknar att ha någon bredvid mig som tröstar mig när dessa drömmar kommer.

Jag vågar väl ändå hoppas på ett bra slut med Alle, oavsett om det är positivt eller negativt. Inte som det är nu när han inte ens vill prata med mig som vän. Men skulle ändå vilja ha han bredvid mig i sängen och tröstar mig när mardrömmarna kommer till en. Men det är väl bara ett önsketänkande.

Funderar på att gå och prata med någon om detta som kan hjälpa mig att ta tag i mina tankar och få mig att tänka annorlunda. Visst finns självmordstankarna kvar och kommer väl att finnas där ett tag till, tyvärr. Tills jag själv kan må bättre och hitta kärleken på nytt...