Dagarna blir bättre, men svårast är ju på kvällarna när man väl vill ringa och prata eller smsa men inte får... Vi pratade lite igår på sms men vet inte om jag gjorde saken bättre eller värre då...
Men på fredag ska jag ut med några av våra gemensamma kompisar och ha riktigt kul! Det enda jag saknar är en sovplats men det ska nog ordna sig med det... Skrev även till han att jag skulle komma till Nyköping då jag ska på begravning och sedan ut så frågade om han kanske ville träffas innan det eller på lördag. Än så länge är svaret; vet inte .. Men jag hoppas att han vill ses, i alla fall en liten stund, så man får hoppas att han vill ses. Skulle betyda mycket för mig och kanske hjälpa oss framåt.

Som sagt dagarna blir bättre trots jag bröt ihop lite på morgonen, men vad gör man när man måste gå på Lyrica och sömntabletter för att kunna klara av kvällen och att få sova men trots det är jag trött hela tiden känns det som, bara detta går över snart!

Försöker göra det bästa av dagen och ta den lite som den kommer. Tur att man har förstående klasskompisar som bryr sig. De är guld värda!
Även Nina som jag sov hos i fredags är guld värd att hon står ut med mig och min gråt.

Glad att jag har vänner och familj som bryr sig om mig. Utan dem hade jag inte klarat detta.

Tack! <3